En ledsam dag

Idag har jag och min vän Maria varit på Camilla Domeijs begravning.
Det va med något konstiga känslor i kroppen vi åkte till Själevad. Först hämta blommor och sedan gå in i gravkapellet. Att förstå att en gammal vän inte finns mer även om man inte haft kontakt på senaste åren. Vi kände ju varandra så väl iaf.
Det va en fin begravning. Något annorlunda eftersom det inte stod någon kista där framme utan bara en urna.
Sist Camilla och jag va i Själevads kyrka va när vi konfirmerade oss. Känns som en evighet sedan vilket det också är... vi har väl inte varit några flitiga kyrkobesökare sedan dess.

Fredrik Forsberg sjöng Ted Gärdestads låt:

Himlen är oskyldigt blå
som ögon när barnen är små
Att regndroppar faller som tårarna gör
Det rår inte stjärnorna för.
Älskling jag vet hur det känns
När broar till tryggheten bränns
Fast tiden har jagat oss in i en vrå
Himlen så oskyldigt blå

Att se familjen och vännernas tårar gjorde verkligen ont och man va berörd varje minut. Det kändes rätt att vi gick dit.

Vila i frid Camilla!! Jag säger som jag sa till din mamma, Det va väl inte så här det skulle bli!

Dagens jobb blev väl lite lidande av känslorna... Lovar att jag ska jobba 100 gånger bättre imorgon.
Kände ikväll att jag ville ta en promenad i det underbara vädret. Det gjorde gott på alla vis. Att vandra iväg i mörkret helt själv och helt tyst. Skönt. Tog med mig min talbok men lyssnade inte, jag ville bara att det skulle vara tyst.
Gick förbi en korsning där det såg ut som om någon kört i diket och jag tror jag vet vem det kan vara... ha haaa - Så det kan bli... och hur det kan bli... ja, ja, det kan hända den bästa!!! Ville bara säga det eftersom jag vet att dikesköraren läser bloggen...!!! Hi hi, måste bara få retas lite.

Nu ska jag snart gå och lägga mig. Har liksom inget mer att ge idag.