Så var det adjö och farväl till en släkting igen. Rickards farfar gick bort imorse. En gammal man som bar på många minnen och historier. Att få bli gammal är väl en gåva om något men det spelar ingen roll hur gammal en människa blir så blir det tomt när man lämnar jordelivet.
För farmor blir det ett stor tomrum så klart. Har man varit gift i 50 år så förstår man tomheten...
En tanke till alla som känner sig lite sorgsna idag... Jag gör som vanligt... tänder ett ljus i lyktan på bron och hoppas att han sitter i sin himmel och tittar ner. Många kloka "säg" har vi lärt oss av dig, Erland... vila i frid!
1 kommentar:
Men stackars er,tar det aldrig slut.
Tur att du är en positiv och glad person som orkar med allt, sjuka barn, Rickard borta jämt, och så, alla dessa dödsfall.
Du är stark som orkar med allt, och just därför så skickar jag dig en xtra stor kram idag, så att du orkar mycket mer, kram, kram, kram, kram på dig, kram
Skicka en kommentar