Jag har nu 93 vänner på facebook. Trodde aldrig att jag ens skulle komma upp i 50.
Vad har man facebook till? Ja, det kan man fråga sig. MEn på nåt sätt så är det förbaskat kul att slänga iväg några rader till en person som man inte känner längre eller som man inte träffat på 15 år. När man väl träffas så känns det som om man känner varandra. Det fick jag uppleva på klassfesten som va i slutet av april.
Än fast facebook är totalt onödigt så är det nödvändigt ändå. Jag är en sorts periodare. Ibland går det flera veckor mellan att jag loggar in... ibland loggar jag in flera ggr per dag.
Undra just om jag nånsin kommer att få 100 vänner på facebook?? Jag lär nog uppmärksamma det här om inte annat!
Alla dessa snabbmeddelanden har blivit en viktig del i vardagen - Jag är SMS beroende - måste skicka måste FÅ!! Går det halva da´n och inget SMS har kommit tror man att telefonen gått sönder eller att man är raderad från omvärlden!
Sååååååååå glöm inte bort att SMS mig - jag kan bli sjuk!
Som jag skrev tidigare idag... små korta inlägg om ditt och datt... Natti natt! (hoppsan ett rim)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar