Just nu går det inget vidare varken med det ena eller det andra.
Corona-virus och en panikläge överallt.
Skolorna stänger... skolorna stänger inte... Inget är liksom som det brukar.
Känner man sig förkyld, ont i halsen eller är det bara inbillning?
Man vet varken ut eller in.
Ska man vara försiktig eller leva som vanligt.... å så va det detta med, känner jag mig sjuk? Inbillning? Eller... jo, kanske lite... eller inte.
Hur som helst så borde vårsolen ge kraft och energi... men just nu känns det inte som att solens strålar har tillräckliga krafter för att bota den mörka och trista vinter som slagit rot längs inne i mig. Fortfarande isigt och halkigt...
Finns så mycket som jag saknar just nu... finns så mycket som jag funderar på just nu... å det känns som att det hände en massa konstiga saker förra året som jag nog inte riktigt har landat i. Omställningar och förändringar... det är inte min grej. Men kan kanske bli - jobbar på det och har en plan.
Man har en ständig oro för en massa saker och oro är ju inte nåt att ha... det gör ju att man blir alldeles konstig i hela kroppen och knoppen.
"Man ska inte fundera så mycket" (men det gör man ändå)
Sedan när det plötsligt går upp för en att något som man trott är på ett vis - visar sig vara på ett helt annat sätt...
Nu ser jag fram emot snöfritt, isfritt så man slipper åka som en flipperkula efter vägen när man kör till och från jobbet...
Solglasögon på näsan, fåglarnas kvitter och när fåglarna väl börjar kvittra brukar det andra komma av sig själv.
