Inget är som det ska

Men vad hjälper det. Jag har fortfarande problems med den här bloggen. Det gör mig så less. Idag funkade inte min översiktsräknare heller - Google Analytics Vad är det som händer?
Ja, ja, jag ska inte bry mig tror jag. Det löser sig nog.
Ännu en bra dag har genomförts. Vet inte riktigt vad den här dagen utmärkt sig på mer än någon annan...? Jo, på nåt vis så känns det som om jag varit på besök i KUMLA bunkern. Jag skulle på KPMG och lämna en stor låda med pärmar. För att ta sig in i det garaget så måste man köra in i en smal passage vid Palladium. Trycka på en porttelefon för att de ska öppna dörren -Knaster knaster... jag hör inte vad du säger, du kör en diesel och då måste du stänga av den... klopp Okej, jag stängde av... Ingen där så jag fick ringa på igen, en dam svarade och öppnade snällt porten.
Killen som jag först talat med kom och tog emot... oj den där lådan såg tung ut! Ja det va den men han hjälpte mig inte att bära...Väl inne i hissen med lådan så åkte vi upp... Då hjälpte han till. Kanske va hans chef i närheten, vad vet jag.
För att ta sig ner i garaget igen är det en fördel om man vet på vilket plan man parkerat... öp tänkte jag... det va nog det. Men Nej, det va det inte. Tryckte en våning ner igen, Ja, här va det. Dörren ut mot garaget va låst och återigen en port telefon som man va tvungen att ropa i för att komma ut den här gången. HJÄLP va det va bökigt. Nästa gång tar jag nog apostlahästarna och trapporna.
Tillslut kom jag ut och det va tur att inte min chef va med eftersom hon liter av en viss skräck i sådana dära utrymmen.
Ja det blev en lång historia av ingenting...

Chefen och jag köpte en sallad till lunch som vi tog med och käkade på jobbet. Åh vad nyttigt. (vi smällde i oss en semla till eftermiddags fika, de va mindre nyttigt) Vid disken på restaurangen satt Modos nye målvakt Morrisson. Han såg rätt deppig ut - är det nåt som går eller? Jag insåg att han inte fått följa med laget att spela mot Rögle... (pratar inget mer om den där matchen, den är glömd och snart behöver vi inte tänka mer på hockey i den här stan...)
Kan inte vara lätt att komma till en ny stad. Inte göra nån större succé, kan inte språket och dessutom fika själv! Stackare!!
Apropå vänner... Det finns vänner man älskar högt, det finns vänner man trodde att man hade, det finns vänner man inte klarar sig utan. Och jag har insett att det blir ingen större skillnad om man är 15 eller 35.
Jag minns i åttan hade jag en bästa kompis. Vi hängde med varandra jämt. Helt plötsligt en dag hade hon bestämt sig för att inte tala med mig. Hm, inget vidare snällt. Det pågick i några veckor och jag va totalt ovetande vad det va som gjorde att hon betedde sig så där. Så en dag så va allt som vanligt igen och där stod jag och va givetvis överlycklig över att jag fått tillbaka min vän.
Idag har jag förstått att det finns vuxna personer som beter sig exakt likadant. PINSAMT! En person jag trodde jag hade som vän men som en längre tid knappt hälsat... IDAG har jag insett att Såna vänner är inget att ha, TACK Å HEJ med dig.
Jag har många vänner som jag hellre lägger krut på.
Skillnaden mellan nu och när jag va 15 är att då blev jag bestört, idag känner jag, synd men man kan inte passa för alla. Man är ju som man är och mer kan man inte göra.
Jag har lärt mig ett och annat genom livet - på gott och ont.
Att ha riktigt goa vänner är väl det underbaraste som finns.

Nu är det iaf helg för vår del. Trodde att vi skulle sova typ till 11 imorgon men se det blir de inget av... (har väl aldrig sovit så länge någonsin, men det kändes så imorse när jag vaknade)Vi får kusinbesök här vid halv 9. Det va visst nån bil som behövde en genomgång innan den skulle på hälsoundersökning i Sollefteå.
Det blir mysigt de. Frukost med fyra barn...
Jag hade även tänkt att hämta två kusiner till om tiden tillåter...och pappan förstås.
Sen tänkte jag laga nån god mat och kolla om det finns nån gräsänka på byn som vill äta med mig... Gräsänkor finnes men om de är hungriga... det återstår att se.
Nu har jag surrat på tok för länge.
Jag går och lägger mig!