En djupdykning i mina tankar....
Att bo på en liten by är väl för himla underbart. Alla känner alla, nog känner man sig rätt så trygg... Man vet allt om alla (tror man iaf) och vet man inte så tar man reda på det och är det så att ingen vet så får fantiserar man ihop nåt... Vi är som ett levande ROBINSSON eller ÄNGLAGÅRD...
I Robinsson eller andra liknande program provocerar man grupperna med att rösta ut eller kasta in nån helt ny och främmande person. Det gör att gruppen blir helt galen, man bildar pakter, snackar en massa om andra men man vet inte om man snackar med en mullvad?!
Jag såg på GRANNFEJDEN en kväll - det handlade om en liten by där det flyttat in en helt främmande person - den personen hade ingen anknytning till bygden.. hade svårt att komma in i gemenskapen. vilket gjorde att personen blev ännu mera anonym och spännande. Det slog mig att detta är precis vad som kan hända här. Vi gillar varandra men kommer det nån utifrån så är det lätt att till en början vara misstänksam på allt som de nya gör. Det är nog småbyarnas svagheter.
ÄNGLAGÅRD är en av mina favortifilmer. När Fanny kommer till Yxared blir det kalabalik i byn. Ingen ska helst tycka om henne och den som tycker om henne blir av sina bybor dumförklarad... Bra skildring om svensk landsbygd av en engelskman (hur kunde han veta att vi funkar så)?? Kanske är det likadant där.?
Vad vill jag ha sagt med detta då? Det va en tanke som slog mig. Vi misstänker och spanar... tror att vi är bättre än andra.
Det finns säkert rötägg men alla är väl värda en andra chans....
Syftar inte på nåt särskilt utan det va bara en tanke som kan vara värd och viktig att komma ihåg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar