Idag har jag gjort det - Skickat iväg Axel med bussen till skolan. Följde honom till blå huset och sen lämnade jag honom i tryggt förvar hos Systrarna Sundberg. De skulle hjälpa honom om det va nåt han funderade över. Han är ju en försiktig pojke så det är lika så bra att se till att tryggheten finns om den behövs!
Jag och Nils är alltså själv hemma idag. Det är en ovanlig känsla. Jag har fått frukost och läst allehanda och det är så där hemtrevligt som det kan bli. Disigt ute och varmt och skönt inne. Nu ska snabeldraken få göra en insats, tvättmaskinen är redan igång och förbaskemig så ska jag nog göra ett försök på en sockerkaka.... men det brukar ju gå åt fanders men det är värt ett försök... bara för doften!
Ajöken!
1 kommentar:
Åhhh, jag förstår att det känns konstigt, att han har blivit sååå stor, ojojoj...'Vart tar tiden vägen???
Skicka en kommentar