En fruktansvärd olycka!

Igår fick jag reda på att ett hus brunnit ner till grunden i Nolås. Kvinnan som tros ha brunnit inne känner jag mycket väl. Vi va bästisar från ettan till nian. Många tokiga upptåg har vi varit med om. Hon va en underbar vän med ständigt nya idéer om hur man kunde ta genvägar i skolan, gympan, kemin.... ja, allt. Hon va en häst, hund, katt fantast till 100% Inga barn skulle hon ha, det sa hon tidigt. Det va hon som tog mig utför Bjästabacken på slalomskidor för första gången. Jag kom ner levande men kändes väl inte helt riskfritt kan jag säga.... Det va hon och jag som orienterade i Skyttis-skogen... MEN hittade inte en enda kontroll... många
(tjyvrök-)pausar... och sist i mål... Det bekymrade inte henne ett smack.
Hon gick alltid sina egna vägar. Vi fick skilda liv, jag fick min familj och hon levde sitt liv.
Olyckan är så fruktansvärd - Tänker på hennes sambo, familj och vänner. Vilken total chock att komma hem till ett nedbrunnet hus som dessutom snöat över.... låter som en konstig dröm.

En sorglig dag!