Julstök!

Nu är det dags för julstöket på Skorpedsvägen 29. Nog är det väl hög tid för att de små tomtarna ska få komma fram...
Hur va det då med min strul-torsdag? Ja, strulig och stökig kan man nog sammanfatta den.
När man som jag lovar att fixa och ordna åt alla så kan 24 timmar kännas lite för lite. Sista julklapparna skulle inhandlas på lunchen, lunch = äta mat... nja, inte ens en korv på stan blev det vilket är min normala föda. Köpte några klappar och rusade åter till jobbet. Via Angas affär för att hämta några listor och lite kläder som grabbarna fått ärva.
Normalt slutar jag jobbet kl 15 men så blev inte fallet, blev kvar en och halv timme extra p g a trevligt besök av cirkelledare... MEN vart tog mitt eftermiddagskaffe vägen??? Min mamma ringde och kollade om jag hämtat ut grabbarnas julklapp... 2 barnsparkar? Nja - hade väl inte riktigt hunnit med det såååå JAG FIXAR DET... Satte mig i bilen och drog iväg till Sjöbloms cykel där sparkarna fanns - LÅST! Stänger kl 17. Klockan va fem över. Typiskt!! När jag står där och undrar hur jag ska lösa mitt problem dyker en STOR LURVIG HUND fram. Hjälp! Jag är lite hundrädd men han verkade snäll trots sin storlek.... Herr´n som jag sökte va ägaren till hunden och allt löste sig. Iväg det bar för att handla lite mera julisar... Fortfarande ingen mat i magen... SÅ kan man inte göra. Väl nere på stan så köpte jag min KORV så jag överlevde iaf.
Alla klappar klara så jag hann precis till min UKULELE-kurs. TREVLIGT! Vi spelade en del nya accord och har en del att öva på under jullovet.
Vid halv nio va jag på väg hem... NÄR jag kom på att jag skulle till Carina och hämta ett fårskinn som en här i byn beställt... Tur att hon va hemma och hade fixat detta till mig eller vem det nu är fixat till/åt. Ja, ni förstår. Det va roligt att se hur hon bor och se hennes lilla dotter. Varför är man alltid så stressad? På väg därifrån ringer Mia och vi surrar från Svedjeholmen till Sidensjö! TACK GODE GUD för MOBILEN! Hur skulle man annars hinna tala med sina vänner?! Konstig värld vi lever i?!
Hemma i lugnets vrå sitter sambon i nya soffan och ser ut att ha det riktigt bra. Barnen sover och äntligen lite lugn. Han berättar att "BÄ" är borta (alltså Nils älskade lambi-får som han inte för något i världen kan vara utan) Det kan vara kvar på hockeyplan.... OKEJ - jag sticker dit och kollar. Det är halt blött och jätte mörkt. Jag tar mig ut på isen i mörkret, känner hur vattnet sipprar in i mina skor... vad gör man inte för sina barn. Inget BÄ hittas, letar och letar, lyser med mobilen - VARFÖR tog jag inte en ficklampa med mig??? Nej, tyvärr inget BÄ, hur ska man förklara för Nils att han är borta och vi har ingen aning om vart han kan vara... Halkar iväg över hockeyplanen igen, nu känns vattnet inte lika kallt i mina skor... Åker hem igen.
Packar ur bilen som numera klassas som lastbil för julklappar och SV-material. Jo, jag tog med lite jobb hem - om nu längtan till SV blir för stor under ledigheten... Älskar man livet och jobbet så gör man på det sättet!
Det är ingen uppoffring på någotvis. Det finns en deadline så allt måste vara klart till ett visst datum - that´s life!
NU ska jag städa mitt hem - Ett stökigt inferno som ska förvandlas till ett beboligt och trevligt, julmysigt hem! Större under har kanske hänt!
Visst är väl livet härligt.
Kramelikram (som Anga skulle ha sagt)