Appropå dagens artikel i allehanda

Nu har jag suttit och skrivit av mig all ilska från dagens artikel i allehanda. Skulle bli en insändare men tydligen har jag för många ord och då kan man inte skicka in.... Är inte tidningen nog tom som den är... De borde ju bli glad för ett gratisrepotage!!!

Jag ska göra ett nytt försök imorgon eller så får det väl bli en reviderad upplaga av min artikel... Borde väl finnans nån att tala med på stället.

Hur som helst... så här har jag tänkt mig mitt inlägg i ordet fritt, Det är ju rätt många som tittar in här och läser också!

Lämna gärna en kommentar, kan va trevligt å veta om man är helt ute å cyklar så att säga!

Landsbygden röstas ut!
Snart är vi som bor på landsbygden en utrotningshotad art. Likt en Robinson utröstning står vi på plankan och balanserar – ramla ner eller stå kvar?
Vi har valt att leva och verka på små orter i kommunen. Att vi inte kan få samma service som i tätorten är vi fullt medvetna om. Jag har fem mil till mitt jobb. Det är dyrt att köra bil men jag har valt det för att jag tycker att det finns en livskvalitet för mig och min familj. Vi arbetar hårt för att vår bygd ska vara trivsam. Ingen är rädd att arbeta ideellt, ska det bli nåt får man göra det själv. Vi vill behålla vår skola, vår affär och då får man ge mycket av sig själv.
För mig är det Skorped som är hjärtat och den bygd som jag brinner för. Här finns det trivsel och ett engagemang. Skorped har blivit en mångkulturell bygd. Unga människor väljer att flytta hit, ta över familjegårdar och barndomshem. Det finns en framtidstro och en framtidsanda inte likt något annat. Vi har kreativa entreprenörer, driftiga företagare som bygger ut och satsar. Men hur länge vågar man satsa på en ort som kommunen väljer att göra till en spökstad?
För några år sedan förlorade vi vår bensinstation. Många har sedan dess tänkt så det knakat för att kunna starta en mack igen. Nu har en arbetsgrupp jobbat fram ett förslag som bygger på att få så många som möjligt engagerad i detta. Återigen så ger man av sitt för att få en levande bygd. Att köpa en andel i den blivande macken kan göra det möjligt att utveckla vårt samhälle.
När man läser i allehanda om kommunens planer på att lägga ner skolan och att sälja servicboendet blir man bestört. Vi kämpar och ger av oss själva och när man ser ljuset i tunneln kommer knivsticket i sidan. Vitsen med att starta en mack bygger på statistik som säger att försvinner macken stänger affären inom några år. Stänger affären läggs skolan också ner. VEM vill flytta till en ort och bilda familj där det inte finns någon som helst service? Är tanken att alla ska bo på de större orterna? Jag skulle vilja se att det fanns samma engagemang på storgatan i Örnsköldsvik. Här städar och sopar vi våra vägar på våren på det allra miljövänligaste viset, med piasavakvast! Ska det städas i stan så är det ett antal avlönade kommunalarbetare som går runt och plockar skräp. Ibland har man även sett tjänstemän och politiker göra en insats. Det sistnämnda känns mer som ett jippo eller PR för det parti man företräder.
För att alla ska få ta sig ett välförtjänt dopp om sommaren går VI man ur huse och städar och krattar badplatsen. Sportklubben sköter badet hela sommaren och ser till att våra sommargäster får njuta. Vintertid sköter vi skidspår och skoterleder för att alla ska kunna ta del av vår vackra natur.
Vi är inte särskilt unika för att vara landsbygd. Men det är just det som är kraften. På landsbygden finns ett speciellt driv, ett engagemang för att skapa trivsel. Det finns en vi känsla och det ska premieras av kommunen.
Stötta oss istället för att ständigt ge oss nya problem. Det är dags att tänka om. Vi ger våra barn en uppväxt som sätter spår för resten av livet. Att vara medveten om att man själv måste ta tag i saker, själv hjälpa till, svettas lite för att få ha det så bra som man förtjänar. Det är en bra skola för både stora och små. Alla kan inte bo i tätorterna men bor man där kan man kanske göra lite mera själv som vi gör här. Kommunen kanske ska tänka om. Istället för att bygga ut skolorna kan man bussa barnen åt det andra hållet istället. Vi har plats och lovar att ge dem trivsel.
Nu vill vi njuta av vår bygd i lugn och ro. Hade det bara funnits några tomma hus och lägenheter här hade jag välkomnat fler att bo här men tyvärr så har vi fullt.
Dags att damma av en gammal slogan – Hela Sverige ska leva!