Tårar i myset!

Ja, nu har tårarna runnit på alla sätt och vis. Jag trodde att jag kunde det här men jag kan säga att detta inte va nån enkel iväg-skickning.

Idag har Rickard åkt till Kazakstan och kommer hem om en månad. Ja, det är sant. Han ska jobba där till den 29 december. Gissa om det gör ont i magen. Särskilt ont gör det när Axels tårar rinner och inte kan få något stopp. Nu har jag försökt medicinera med julmust och en film.
Rickard kom hem från affärn med medicin till oss alla. Godis till mig - alltså - en röd Kina påse. Till barnen kom han med två filmer, tomtebloss och en pepparkaks byggsats. Jag hade köpt en marabou chokladkaka - 28 bitar så det får väl bli hans nedräkningskalender om han kan hålla sig till en bit om dagen.
Detta känns bara hur trist som helst men allt tar slut, jobbperioder och ledighetsperioder.
Det ska nog gå bra det här, vi har ju många runt omkring oss så jag förlitar mig på goda vänner!

Avsked är det värsta jag vet!

Bloggandet kanske tar fart också nu när jag inte har en sambo att sköta om på kvällarna.

Jag återkommer när magen känns som ett tungt klot, tårarna rinner eller om jag bara har nåt absolut superintressant att dela med mig av.