Jag har tvekat lite på det här inlägget. Men jag skriver det ändå.
Tillsist tog den där förbaskade sjukdomen det hårdaste greppet om Karin. Fy vad det är sorgligt. Mitt i all fin julstämning som råder smyger sig det sorgligaste som finns inpå oss.
Ikväll skickade jag en minnesgåva till cancerfonden. Måtte min slant göra nytta i forskningen.
Jag lider verkligen med familjen och alla som varit Karin nära.
Jag fick vara klasskamrat med Karin när vi va Skorpedsgruppen på Mellansels folkhögskola. Jag tror hon sa nästan varje dag - Va vi har det bra, tänk att vi få ha det så här bra... Alltid lika glad och positiv. Njöt varje fikarast och lyste med sin energi.
Jag hoppas att ingen har missat Karins sommarprat på närradion. Så gripande, så glädjande, så inspirerande och så många fina ord om Skorped, familjen och församlingen.
Jag lyssnade flera gånger och tårarna rann hela den dagen.
Allt kändes på nåt sätt så orättvist.
-En ängel flög förbi, mot himmelen så fri men hon lämnade ett leende på vår jord!!
Ja, det är precis så jag känner, leendet finns kvar i våra minnen och hjärtan, Karin är fri, fri från en ondskefull sjukdom, hon är en ljuvlig ängel som vakar över sina och alla andra.
Vila i frid...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar