Sedan i onsdags har vi varit i Linköping men på fyra dagar har jag inte varit så här nära Axel en enda gång... inte jätteglad - trist att förlora men i mina ögon är han min kung!! ( vilken mamma skulle inte säga det)
Men visst, jag erkänner att nog hade klackarna varit i taket om Ångermanland gått som tåget...
Vi har haft det trevligt ändå! Nu tar vi nya tag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar