Ibland känner jag för att ryta till...

Jag skrev nån gång tidigare om att "Gentlemannen var ett utdöende släkte" Kan detta vara något annat som håller på att dö ut?

Vanligt hederligt uppförande, hyfs och stil...
Kanske är det jag som är gammeldags men det är verkligen skillnad på olika människor som jag möter dagligen i olika sammanhang. Ibland är det lite roligt att reflektera över hur verkligheten ser ut.

Jag blir allt som ofta påmind om hur dåliga människor är på att uppföra sig, presentera sig och att bjuda till av sig själv. Vissa man möter kan man förstå att de har laddat för att vräka ur sig något men bemöter man dem på rätt sätt så brukar de oftast inte ha något för sitt "laddande". 

En person som ringer och presenterar sig, talar tydligt och är vänlig känns så otroligt lätt att bemöta på samma sätt och det är en glädje att vilja hjälpa den personen på bästa sätt. Fick faktiskt ett samtal från en telefonförsäljare - ville att jag skulle gå med i Motormännens förening eller vad det hette. Inget som jag varken tänker göra eller har tänkt på att det överhuvudtaget existerar... Tjejen som ringde va så trevlig och hade en så härlig värmländsk dialekt att ett köp va riktigt nära... men jag tackade för att hon ringt och sa också att med hennes härliga dialekt och fina sätt skulle det säkert gå bra för henne i sin roll som försäljare.   

Jag blir också väldigt trött på vuxna, barn och ungdomar som inte säger ”hej” eller bjuder på ett leende när man möter en person som är eller känns bekant. Vissa verkar tro att de inte behöver hälsa - vilket inte alls är  trevligt!
(Undantagsfall är tonåringar som bara vill sjunka genom jorden, gå upp i rök eller bli osynlig - bara de slipper möta blicken och säga hej... tonåringsblyghet kanske det är, OKEJ - under en period!) 

Att ha en dålig dag är inte förbjudet men då tycker jag att det är bättre att man säger att:
 -Idag är det en jävla dålig dag om Du undrar varför jag verkar sur.
Då slipper man utsätta andra för att tro att man gjort nåt fel eller sagt något dumt...  

Nästa irritationsmoment är personer som ständigt avbryter och inte lyssnar. Det stör mig nästa allra mest. Vissa avbryter och pratat över huvudet på den som faktiskt hade ordet - där och då!

Jag tycker att det ingår i en grunduppfostran att man lär sig att vara vänlig, tacksam när det är någon visar omtanke men som sagt även att hälsa på personer man möter. Jag kanske är gammeldags men jag blir riktigt glad när folk handhälsar. En kram är ju också väldigt trevligt beroende på hur väl man känner varandra. (där är det också undantag för tonåringar som hellre dör än kramas)

Ur led är tiden – Ett tips inför framtiden till alla ungdomar: (några vuxna kanske också kan lära sig nåt - där det brustit i info om hur man beter sig... )

---

  * PRESENTERA Er när Ni ringer någonstans - Du blir respekterad på ett helt annat sätt - jag lovar.

 * Hälsa på personer – även om man kanske inte känner varandra så väl – HEJ! - Helt gratis!

* Jag säger som Henke Lundqvist - Bjud på ett leende!! - Nästan alltid uppskattat!

* Va hjälpsam och intresserad av andra personer. - Du har igen det när Du själv behöver hjälp!

* AVBRYT inte andra när de pratar eller försöker att säga något till Dig. - Att vara en god lyssnare i stort och smått är en god egenskap!

---

Visst man kan tycka att det är nån typ av moralpredikan och att "dagens ungdomar".... bla bla bla.... spelar ingen roll - Det finns vissa grundstenar som visar på vem man är. 

Jag tror ingen skulle få för sig att på en anställningsintervju - inte hälsa, inte presentera sig, avbryta den eventuellt kommande chefen. Sitta med sin argaste blick och ignorera allt och till sist avbryta chefen mitt i en mening... 
Vad tror Du? 

Man vet aldrig vem som blir ens nästa chef...  å då kan det ju vara bra att ha korten i rätt ordning så att säga!

Det var allt, jag har inget mera att ryta till om idag! Nu är det ju för tusan helg...

Ha en fin sådan vet ja!!