... så satt hon där - efter en helg med smått å gott... kände att hon borde nog ta den där löprundan som känns så lång, dryg och helt oövervinnerlig ...
Plötsligt stod hon där - på löpbandet - 21,30 en söndagkväll - sprang sina 5 km och plötsligt va det gjort och hon kände sig så duktig!
Hon va jag... å Ja, jag kände mig duktig som kom mig för än fast klockan va mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar