Juni har varit mitt hjärtas katt i 11 år. Hon har varit oss trogna och när vi tog henne till stugan första gången trodde jag väl aldrig att det skulle gå så bra.
Bilturerna va väl inte alltid så roliga och när matte började packa blev hon genast fundersam vad som skulle ske… men vips va vi iväg och hon trivdes både hemma och i stugan.
Idag tog min och Junis saga slut. När man märker att något inte är som det ska måste man agera. Det är i flera veckor som jag har samlat mod att boka tiden för "sista resan". Fy vad jag har mått dåligt.
Idag va dagen… så fantastiskt mysig hon va med mig imorse. Det va nog något som hon kände på sig. Nästan inte ett pip på väg till stan. Så snäll och fin till sista stunden.
Saknaden är enorm. Mitt hjärta blöder men min förhoppning är att hon har det bra där hon är nu.
Mottagandet på distriktsveterinärerna va så fint. Tack för ett mycket värdigt avslut.
Ikväll rinner mina tårar av både saknad och lättnad men mest saknad! Lilla lilla katt vad jag har oroat mig för dig, men också så många mysiga stunder. Tack lilla vän för allt du gett mig. Vila i frid, vi ses igen♥️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar