Dynga på brö - så urslig jag känner mig!

Tango eller fuldans? 

Måndag och jag känner mig rätt tyngd av en massa saker omkring mig. Det känns som om inget går min väg just nu och inget blir som det är tänkt eller planerat. Bara en massa strul som kommer i vägen.

Kanske är det så att min ork inte heller helt räcker till. Veckorna bara går och det är måndag och söndag om vart annat. Däremellan rätt lite som är kul – bara vardagliga händelser som ser lika dan ut dag efter dag. Matlagning, tvätt, städ, handling och så soptunnan som ska ut varannan tisdag! Inga tokskratt på flera månader.

Nu är väl inte jag den som brukar leva i händelsernas centrum, har inget behov av det men en liten guldkant på vardagen skulle vara roligt. Just nu är det mer sorgkant än guld kan jag säga!

Jag har så sett fram emot en gemensam grej – av det blev det inget och förmodligen så är det mitt fel som vanligt. Jag som inte tagit tag i någonting och bara väntar på att det ska hända nåt.  Känner mig faktiskt ledsen och besviken men har inget eller ingen att skylla på. Det kanske är nån mening med det också. Men det va inte så här jag hade tänkt att det skulle bli. Jag hade ju hela bilden klar för mig och var så glad för det.

Nu är det bara att spotta i nävarna – glömma hur något kunde ha blivit. Det blev inte av och kommer kanske heller aldrig att bli. Shit happens! 

Vi har ju fortfarande en resa att se fram emot men med vår vanliga otur så är det väl nån som ska bryta ben eller armar innan avresa - kanske dags att sätta familjen i karantän?! Men förhoppningsvis ska väl alla vara hela och friska inför avfärd den här gången. Snart ny dag... nya möjligheter!