En siluett… svart eller vit. (Jag är oftast klädd i svart… eller vitt)
En figur på språng… Vaknar och känner mig sprudlande glad… men vips är man nere i nåt potthål… å så uppe igen. Det kallas väl livet!
Som vårens vägar, rakt å fint å rätt som det är så studsar man åt helvetet.
Ibland får man tokskratta och ibland kommer tåren på kinden. Livet!
Allt är så enkelt och ändå så knepigt… så självklart men ändå så ovisst.
-
Vårsolen väcker livet i mig… så som jag ser fram emot vår och sommar. Så som jag oroar mig för det ena och längtar till det andra. Så som man njuter av vissa ord räds av av få höra nåt annat.
Livet - njut av stunden. ♥️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar