Imorse när vi vaknade va det fullt ös. Frukost och långkalsonger för första gången för den här vintern.
Axel skulle träna hockey för första gången. Spännande som bara den för både pojk och mamma - det va väl Nils som va den coola i sällskapet.
Det gick hyggligt och man får väl förstå den lilla sexåringens stora skräck att träffa så många nya barn och vuxna samtidigt - å det på ett par skridskor, en hjälm som trycker överallt o s v...
Några tårar blev det men det slutade med ett leende och det är väl huvudsaken.
Det va en rätt tyst och fundersam pojke som satt i baksätet när
vi körde hem... han funderade nog på både det ena och det andra. Nästa vecka är det dags igen och då får pappa äran att följa med! Jag och Nils blir nog kvar här hemma om vi inte också vill vara me å kolla hur det går!
1 kommentar:
Hoppsan hoppsan hoppsan, stanna, backa, inge pensionärssnack nu inte, vi är ju ungdom...
Skicka en kommentar